den_hornkr�nte_konungen_(rivfaders_tron)
rivfader
Ut långt långt långt i skogen där brinna en eld
Ut långt långt långt i skogen där springa en ulv
Sönder ska han trasa kött och ben av kristi lamm
Nu stiga ohygglig fas
blodnatt
Jag slipar mitt svärd, jag oljar min brynja
Flätar mitt skägg och tjärar mitt tryne
Solen sjunker och skyn färgas röd
Blod skall drickas. Blod skall drickas inatt
Na
skogens_h�mnd
kitteldags
Människofolk ej festa
Gammerfar lemlästa
Uråldrig ilska och trolldom
Häxeri blev festens slut
Så ska de ne genast stekas
som de en gång stekte oss
svartberg
Norrut längre fram vi drar, vi skola finna det svarta berget vårt lovade land riket underjord riket där ingen man satt sin fot
Underjorden skall vi förbli ständigt vi växa i st
f�rsvinn_du_som_lyser
aldhissla
Månen skiner över nordens land, skogen står i sin mörka prakt
Aldhissla vandrar över fjäll och slätt
Evigt han vakar, betraktar, denna tysta och nattliga trakt
Han sitter
nattf�dd
grottans_barn
Mellan svarta skuggor finns ett ställe utan sol.
Var fåglarna aldrig har sjungit.
Under jorden lever ett förbannat folk.
För länge sen fördrivet.
"Nu är
den_sista_runans_dans
Ensam rider månen över norrskenshimmelens rand,
Svart ligger skogen, kall under frostherrens makt
Stigen leda djupt in bland fornfuror, mot glömskans och slutets land…
midnattens_widunder
Trollmakten jag ser uppe i bergen.
Försvinn du som lyser över mitt folk.
Ge dig iväg! Ge dig iväg!
Vår eviga pakt med natten skola ge oss liv, efter ond bråd död, efter o
vindf�rd_/_m�nniskopesten
svart_djup
I vinden viskar dödens stämma
Onda stjärnor på himmelen stirra
Bland furor eka ett isande skrik
Urskogens klor i nattlig sky
Ur rymdens svarta djup
Ur rymdens sv
segers�ng
| 